Jag säger det rakt: jag älskar en skräll
Jag såg Elias Ranefur göra en av de där matcherna som får folk att ropa på replay (och mina kollegor att nicka misstänksamt åt min bettinghistorik). Han tog sig till kvalfinalen i US Smash, en viktig e-sportturnering, och levererade en storskräll nyligen. Ingen väntade det. Inte bokstavligt talat. Det kändes nästan som när mormor vinner på trav — man applåderar och frågar hur i hela friden det gick till.
Det räckte bara en kväll.
Sen gick det fort åt andra hållet
Kvalfinalen var avgörande. Den gav chansen vidare i turneringen. Elias tog den chansen på ett sätt som säger något om vilja och timing. Men resan tog slut direkt efter kvalfinalen. Han kom inte längre i US Smash. Punkt. Ingen episk Hollywood-fortsättning. Bara ett abrupt slut.
Om du frågar mig visar det här två saker: underdogs kan chocka publiken, och chocker funkar som fyrverkeri. De håller inte i veckor. Erfarenhet och uthållighet vinner fler matcher än en enstaka briljans (tyvärr för nostalgiker som jag).
Det var roligt för en kväll. Sen var det över.