Lunchtid i lottningsrummet
Jag satt med en kopp kaffe och datorn på lut. Klockan visade 12:07 när bollen med nummer 27 rullade fram i skålen (ja, jag noterade numret, jag vet – smågrejer lugnar mig). En dam i blå klänning rörde vid snöret. Anderlecht kom upp på skärmen. Direkt en tung känsla. Inte dramatiskt, bara kallt och klart.
Varför det kan bli en mardröm
Anderlecht är ingen slump. De har historia. De vet hur man spelar europamatcher. De pressar högt. De spelar snabbt från backlinjen. Hammarby har hjärta. De har också ibland en försvarslinje som rör sig mer som en grupp turister än som ett pannbandsförsvar (min fula bild, men ni fattar).
Mot Anderlecht blir misstag större. En felpass i mittfältet kan bli ett mål i minut tio. Standardlägen? De tuggar upp svagheten i luftspelet. Hemmaplan hjälper, men inte alltid tillräckligt när motståndaren har vana och tyngd.
Det här är inte bra.
Vad Hammarby måste göra
Spela kompakt. Spara löpningar till rätt tillfällen. Ta inga onödiga risker från backlinjen. Sätt fasta rutiner för hörnor och inkast. Slarvar de med enkla passningar är det kört.
Jag hejar på Bajen (det gör jag, skuldbelagd som jag är). Men taktiskt är detta en svår nöt att knäcka. Anderlecht kan schacka ut dem om Hammarby går på sin vanliga höga press och blir för naiv.
Om jag ska vara ärlig, kanske jag överdriver lite. Men jag tror inte mycket på tur här.
Jag såg klockan igen efter fem minuter och kände samma stumma känsla som vid lottningen. Den försvinner inte lätt.