Ellen Wangerheim petas från A-landslaget efter att förbundskaptenen bytt. Resultatet var snabbt och skoningslöst.
Jag tycker det säger mer om systemet än om henne. Hon är 21 år. Hon stod i EM-truppen förra sommaren. Nu sitter hon i U23-laget. (Ja, det är en nedgradering i namn om inte annat.)
Bytet som ändrade allt
Förbundskaptenen bestämmer. Det vet vi. Men ledarskapsbyten har effekt snabbare än man tror — och inte alltid bra. Ellen har redan mästerskapserfarenhet. Hon vet hur det funkar i tävlingsstressen. Jag såg henne rida förra sommaren. Hon höll ihop det.
- 21 år
- Med i EM-truppen förra sommaren
- Nu i U23-landslaget
Det är klart det är tufft. Man vill alltid vara med i landslaget och framför allt när man har varit med på ett mästerskap, säger hon.
Det svider.
Det här handlar inte bara om en plats i ett lag. Det handlar om karriärkurvor som kan vändas åt fel håll på en dag. Jag börjar med en sak och byter riktning här: man kan skylla på nya smakriktningar hos ledningen — det är lätt — men man kan också se spelaren som förlorare i ett pokerparti där copy-pasten sitter i protokollet.
Förresten, att hon var i EM gjorde klippet ännu hårdare för henne (det märker man om man tänker efter). Jag hejar på underdogs. Jag hatar när talang stryks för triviala skäl. Men vad vet jag, jag tippade dem för nedflyttning i augusti.
Vad händer nu med Ellen Wangerheim? Är U23 en väntestation eller slutet på en chans som precis började?