Grejen med att stå på 18:e tee och se en världsetta som Scottie Scheffler kliva fram är att man tror man sett allt... men sen händer det ändå något som får luften att ta slut. Jag såg bollen landa, rulla och tysta läktaren för ett ögonblick innan ett dån bröt ut som om någon startat fyrverkerier.
Det var andra rundan i Connecticut. Scheffler är världsetta. Han gick runt på 60 slag. 60 slag. Det är inte bara bra. Det är exceptionellt. Sånt händer sällan på PGA-touren och när det väl gör det så förändrar det hela tävlingen.
Jag blev tyst.
Vad det betyder för tävlingen
Grejen med 60 är enkel: plötsligt ligger alla siffror annorlunda. Ledarställningen knycklas om. Motståndare måste tänka om. Caddien räcker fram en annan klubba. Kommentatorerna byter ton. Om du frågar mig så har Scheffler just skickat en varning ut över touren som låter: här är jag, följ mig om ni kan!
Han har visat form förut. Som världsetta förväntas det. Men att göra det under en andra runda i Connecticut, där vinden kan ställa till det och banan har sina egna vridningar, det säger något annat. Det säger att han är het. Det säger att han spelar med självförtroende. Det säger att han kan spela långa banor, snäva flaggplaceringar och trycket från folk som hoppas på en skräll.
Jag spelade i division 2 i tre säsonger och jag lovar, jag vet skillnaden mellan bra och sånt som bara är en klass för sig. Schefflers 60-runda är den senare. Det kommer påverka hur han planerar resten av tävlingen, hur andra spelar mot honom och hur pressen landar på fältet.
Sen går tävlingen fler rundor och allt kan ändra sig igen men just nu, i detta ögonblick, känns det klart och enkelt: Scottie Scheffler är spelaren att slå i årets PGA-tävling, och alla som tror annat får bevisa det ute på banan.