Resultat: IFK Göteborg gav 16-årige Oliver Månsson två raka starter under Björklund. Det säger något. Det säger att klubben vågar — och att talangen inte bara är snack.
Grejen med Månsson är att han rör sig som han redan vet var nästa pass kommer att tas. Han tar sin yta. Han håller upp spelet. Björklund har låst upp en dörr som få unga får öppna så tidigt.
Wernbloom var rakt på sak efter den andra starten. "Oliver Månsson påminner mig mycket om Rasmus Elm i stil och spelförståelse," säger Wernbloom. Helt otroligt, eller hur? Elm är ingen slumpmässig referens. Han var lugn, teknisk och såg spelet långt innan de flesta gjorde det.
Hur gick det till?
Först: Björklund började ge honom minuter. Sen: Månsson svarade med samma temperament varje gång. Han tappade nästan aldrig bollen. Han valde passningar som höll laget i fas. Det är inte spektakulärt på bild. Men på planen gör det skillnad.
Motståndet var hårt. Publiken pressade. Men Månsson stod där och spelade enkelt. Han ville alltid ha bollen. Han ville alltid ställa om. Det är så man ser Elm-kopplingen.
Det här är bara början.
Och förresten, han är bara 16.
Det finns saker att fila på. Skottet kan bli hårdare. Fysiskt måste han växa in i seniorkroppen. Men nerven, blicken och lugnet finns där. Han öppnar spelytor. Han hittar diagonaler. Han läser spelet på ett sätt som får äldre mittfältare att nicka till.
Han kan bli nästa stora.
Wernbloom talar från erfarenhet. Han vet vad han ser. Elm-referensen är inte överdriven. Det är en projektion från en gammal stjärna som ser samma grundspel i en 16-åring. IFK-fansen borde hålla ögonen öppna nu... och glädjas åt att Björklund vågar testa nytt!