Jag säger det rakt ut: det bortdömda hörnmålet förändrar hela förutsättningen för returen. 0–0 på bortaplan låter hyggligt. Men ett giltigt hörnmål hade gett Hammarby en annan resa hem. (Ja, jag vet — ni hör att jag lutar åt dramatik.)
När en situation blir en växel
Domaren vinkade bort målet. Punkt. Ingen lång diplomati efteråt. Hahn spelade sin roll också. Han briljerade och höll laget kvar flera gånger — flera fina räddningar i andra halvlek, ett par när Raków såg farliga ut. Rydström fick beröm inför returen. Tränaren hördes, spelarna pekades ut, supportrarna kände att laget gjort jobbet. Men.
Returen kommer nu att se annorlunda ut. Ett bortdömt mål i en utslagsserie är inte bara en not i protokollet. Det är psykologiskt. Det är prissättning. Det är en extra uppförsbacke för Hammarby. Jag tycker inte att man ska skylla allt på domaren — men jag tror inte heller att man kan vifta bort effekten. Om Raków tar ledningen i returen så kommer folk att tala om den där hörnan. Om Hammarby pressar fram chanser kommer man minnas att de hade ett bortdömt mål. Och om det nu blir avgörande, om det blir det lilla som skiljer — då är det hörnan som står kvar i tankarna, inte de fina räddningarna från Hahn, inte hyllningarna till Rydström, och plötsligt handlar allt om en domslutsmiss som kanske