Jag satt i köket och lyssnade på Transferpodden. Klockan var sen. Kaffet var kallt.
Han säger det rätt upp och ner: att han har en sjukdom. Han nämner också sina år utomlands och hur Janne Andersson finns i hans liv som en slags farfigur — det låter nästan vardagligt men det är ovanligt att höra en etablerad spelare prata så öppet om sånt här i svensk fotboll, och det hänger kvar i mig.
Han berättar om Janne som om båda är på samma våglängd. Jag börjar tänka att det kanske förklarar lugnet. Men jag tänker också på vad det betyder för yngre spelare.
Sen byter han ämne och berättar om en match i Spanien. Det är abrupt. Men det är också äkta.
- Sagt i Transferpodden
- Spelat utomlands
- Far–son-relation till Janne
Jag tror att det här kan dra ner en del av stigmat kring sjukdom i vår sport, och det är därför det spelar roll.
Vem vågar säga samma sak nästa gång?