Efter 27 passningar i rad, i den 73:e minuten av en vanlig tisdagsträning, stod han där med vänsterstrumpan hoprullad exakt 3 centimeter och tog emot hyllningen. Han såg förvånad ut. Vi såg det. Vi såg det klart.
Grejen med det här är enkelt. Fredrik Holmberg lyfte fram honom i gruppen. Anes Cardaklija följde efter och sa ord på sidan av planen. De hyllade honom öppet. De pekade. De klappade. Det gör skillnad i ett lag. Det ger spelaren status. Det ger spelaren självförtroende. Vi har sett detta förut, i min egen tid i Division 2... det tänder något.
Det kan bli en förändring för GAIS. Nytt ansvar, nya ledare. Det kan vara början på en vändning. Eller så blir det bara en bra dag. Men här, mitt i det där bruset, kändes det som att något håller på att ta form... och nu får vi se om det räcker för att