73:e minuten. Läktarbruset, en långpassning som ingen ville ta och så Totte som faller. Spelaren bärs av och publiken andas ur... men matchen piskar vidare.
Grejen med IFK är att skador händer. Hjärnskakningar är allvarliga och oroande. Men Landskrona straffade varje tekniskt fel och varje trött rensning utan pardon. IFK sköt från kanten av offensiv tredjedel men skapade få heta lägen. Det var mer yta än skärpa.
Det luktade fjolår.
Sen hände Totte grejen. Men laget fortsatte som inget hänt.
Det går att rada upp problemen:
- Få klara avslut trots mycket boll i anfallszonen
- Defensiva misstag gav två enkla mål
- Landskrona visade vilja och effektivitet
IFK såg ut som en cykel med punktering i ena däcket: tar sig fram men saknar fart där det behövs. Spelare gjorde vad de kunde. Men helheten var rörig. Tränaren måste kräva mer ansvar. Laget måste sluta gömma sig bakom skador och börja städa upp eget slarv.
Vad händer nu i omklädningsrummet när ursäkterna tystnar?