73:e minuten. Läktarbruset. Bahoui formar kroppen, klackar fram, nickar in en boll som känns som hela hans karriär i en rörelse... Grejen med Nabil Bahoui är att han alltid funnits där i de stunderna, i de målen som räddat poäng, i de passningarna som öppnat matcher. Fast vänta, det är också mer än målen. Han är en symbol. En spelare vi pekar på i kvarteret och säger "det där är AIK".
Han har spelat i klubben i flera säsonger, lämnat och kommit tillbaka, spelat utomlands och återvänt med samma svartgula hjärta. Här på MassaSport har vi sett det, och ja, jag spelade i Division 2 i tre säsonger så jag vet hur supporters ser spelare... men poängen står kvar: hans bidrag måste hedra.
- Mål i viktiga matcher.
- Avgörande passningar som ändrat tabeller.
- Lojalitet mot klubben över tid.
Det är hög tid att AIK officiellt erkänner Bahouis betydelse och ger honom en plats bland klubbens legender, även om det kanske låter lite sentimental. Vi hyllar honom nu — men varför väntade vi så länge egentligen?