Jag tycker mångsidighet är underskattat i fotboll. Jag säger det rakt ut: Theodor Lundbergh känns som ett sådant råmaterial. Nästan ovärderligt, nästan.
Miguel Angel Ramirez sade det klart i Bollsvenskan: 'Ett alternativ på alla positioner – vill alltid ha honom på planen' – Miguel Angel Ramirez.
Han kan spela överallt. Överallt.
Vad betyder det i praktiken?
Det betyder att en tränare kan byta formation utan att byta rytm. Det betyder att skador och varningar inte slår lika hårt. Det betyder också att motståndare får svårt att sätta dit markeringar.
Jag såg honom några gånger i vinter. Jag gillade vad jag såg. Min spontana reaktion: vilken lättnad.
Ramirez vet vad han pratar om. Han är tränare och han lever på att fatta sådana val. Att säga att man alltid vill ha en spelare på planen är ett enkelt sätt att beskriva värde.
Det låter kanske överdrivet. Kanske är det det. Men i en sport där byten och roller avgör fler matcher än vi vill erkänna så blir en spelare som Lundbergh mer än en reserv.
Det är därför jag tror att han förtjänar sin plats, om