Sjöstrand kan stå på planen och göra mål mot sin pappas lag. Det är en sak på pappret. Ett annat är vad som händer när bollen går i nät.
“Pappa är djurgårdare – jag vet inte hur han reagerar om jag gör mål” – Sjöstrand sa det till Bollsvenskan.
Djurgården har en stor fanskara. De fyller läktare och rubriker. För många spelare blir det skillnad när familjens färger syns i publiken.
Familj kontra jobb
Pappan är hängiven Djurgårdare. Det kan bli en belastning för sonen — eller inte. Sjöstrand är proffs. Han tränar. Han gör sitt jobb. Men känslor sitter kvar i läktarkläder och gamla foton.
- Jubel från gröna och blå sektionen.
- En tyst, röd läktare när det smäller.
- En pappa som skrattar åt middagsbordet senare — eller inte.
Bollsvenskan publicerade intervjun. De lät Sjöstrand säga det enkelt. Inget drama. Bara frågan kvar.
Det är inte första gången någon möter familjens lag. Men i det här fallet handlar det om mer än en match. Det handlar om vad som händer efter slutsignal när telefonen ringer eller tystnaden tar över.
Matchen blir en personlig händelse för Sjöstrand. Han kan göra mål och le mot kameran. Han kan missa och gå hem tyst. Vem han ringer först när bollen sitter i nätet — pappan eller lagkamraten — är frågan som väntar på svar. Vem han än