Valet av Padraig Harrington känns som en medveten blinkning mot det förflutna - och det är ett bra tecken för Europa. Man kan ha fel, men när Luke Donald väljer rutinerade röster är det inte sentimentalitet. Det är krigsförberedelse.
Han trodde det var över.
Luke Donald har redan plockat in Francesco Molinari och Edoardo Molinari som vice-kaptener. Harrington är det tredje namnet - och valet offentliggjordes på en onsdag, vilket känns passande i en sport som gillar rytm. Harrington har spelat Ryder Cup förr - han vet vad som händer bakom kulisserna. Han vet pressen. Han vet hur man läser spelare.
Erfarenhet i fokus
Erfarenhet väger tungt. Erfarenhet ger tyngd i rummet när beslut ska tas. Att sätta Harrington bredvid Molinari-bröderna på Adare Manor i Irland är som att ge en gammal traktor en jetmotor - det ser konstigt ut, men det kan flytta på mycket. Vice-kaptener styr strategi, stöd och kemi på ett sätt som knappt syns på scorekortet - men syns i slutet.
Harringtons kommentar säger allt: "Jag trodde att jag hade gjort min sista Ryder Cup." Det sa han - och nu är han tillbaka. Det är ett val som talar om prioriteringar - spelbar erfarenhet framför modedrag. Hur det påverkar laget? Det blir tydligare när spelet börjar och Europa får visa om gammal rutin slår nyfiken taktik-