Shinnecock Hills är en bana som får folk att omvärdera vad som är bra. Matchrapportören tänker direkt: par räcker. Grejen med den här banan är att ett perfekt inspel ibland slutar som bara...par. Helt otroligt men sant!
Första nio och inspelen
Första nio börjar med ett järnslag som landar några meter nedanför hålet. Du ser bollen rulla lugnt, vinden tar den lite, och plötsligt står du där med en putt som känns större än en birdie på en annan bana. Han spela som han vill. Det är så konstigt men det händer.
Ludvig Åberg finns i startfältet. Han sa rakt upp: "Jag gillar när par är ett bra resultat," och det säger allt. US Open spelas över fyra ronder på denna gropiga och blåsiga layout där birdiechans inte alltid är given även efter ett bra inspel. Grejen med Shinnecock är precision och tålamod. Du kan slå ett perfekt järn, men greenen biter tillbaka.
Det här är en tävling som premierar finkänsla mer än feghet. Det är svårt att inte bli lite förälskad i sättet banan straffar slarv och belönar de små, långsamma segrarna... och om man tänker efter så är ett par ibland lika mycket värt som en birdie någon annanstans...