Två missade straffar. Förlängning. IFK Göteborg vann dubbelmötet mot Levadia i UEFA Conference League-kvalet. Jag såg hela skiten. Jag säger det rakt upp: jag blev rörd utan att kunna förklara varför.
Grejen med straffar är att de kan krossa ett lag — men de gjorde inte det här. Spelarna pustade, publiken höll andan, och laget reste sig. Det var inte perfekt fotboll. Det var nerv. Det var hjärta. Jag spelade i Division 2 i tre säsonger, så jag vet hur tung pressen känns, men det här... ibland handlar det om att våga fortsätta efter missar och bara tro.
I förlängningen small det till. Ett mål. Ett andningsutrymme. IFK gick vidare i kvalet till Conference League. Levadia gav allt. Men Göteborg gav lite mer. Jag tycker de visade mental styrka, och om du frågar mig så är det precis det som skiljer lag som stannar kvar från de som faller ihop...