Jag såg bildspelet från presskonferensen. Connor Bedard lutade sig över bordet och skrev under papperet med en lugn hand. Det såg... vuxet ut. Jag säger det utan att överanalysera, men det kändes som mer än en autograf.
Bedard skrev på ett femårskontrakt med Chicago Blackhawks. Han kunde ha valt kortare avtal och behålla kontrollen över sin framtid. Han valde trygghet i stället. Min spontana känsla? Smart.
Vad Don Meehan såg
Agenten Don Meehan pratade med Chicago Sun-Times. Han sa rakt ut att lönetakets framtid ändrar hela spelet. "Vi vet att lönetakets nivå håller på att förändras. Folk antyder att det kan stiga med åtta procent om året. Om det stämmer eller inte, så leder det oss alla till att tro att marknaden förändras dramatiskt," sa Meehan (min översättning).
Åtta procent per år. Det är inte småpengar när man räknar över flera år. I praktiken betyder det att fasta korta avtal får ett annat värde än för bara några år sedan. En ung spelare kan binda sig nu och se sitt marknadsvärde växa ändå. Eller så sparkar han sig själv i tårna om det blir fel. Men jag lutar åt det första.
Det här är inte bara siffror. Det är beslut som formar karriärer. Bedard kan ha följt en ny mall: unga, heta spelare väljer trygghet när marknaden lovar uppgång. Det säger något om osäkerhet och vilja att slippa förhandla om och om igen (ja, jag gillar dramatiska tolkningar).
Jag erkänner villigt att det kan vara en engångsföreteelse. Det kan också vara en trend. Jag rör mig i tolkningar här, jag vet. Men när spelare med Bedards status tar fem år i stället för ett eller två, så får man åtminstone fundera på varför — och det finns en logik i Meehans ord.
Slutligen: jag tror att valet säger mer om marknaden än om Bedard själv. Eller så gjorde han det för att han hatar förhandlingar. Men vad vet jag, jag tippade dem för nedflyttning i augusti.