Grejen med värvningen
Grejen med Cal Foote är enkel: han har Stanley Cup på sitt CV och NHL-rutin. Det gör honom till en jättefint pusselbit i ett redan dyrt och meritstarkt lag. Men här kommer vändningen — förväntningarna följer med honom rakt in i Karlstad. Folk kommer peka, spotta siffror, snacka kontrakt. Det blir mycket nu... helt otroligt mycket!
Direkt: det känns som antingen guld eller total fiasko.
Pressen på Rickard Wallin
Wallin är sportchef. Han är den som bygger. Han har värvat stort. Han har satsat pengar. Han har satt ihop en trupp som har meriter men som hittills inte har gått långt i slutspelet. Och nu sätter han kronan på verket med Foote. Vissa säger rakt upp och ner att han "sätter kniven mot sin egen strupe" — för om detta inte ger slutspelssuccé så blir det tufft att förklara.
Starten på tanken var att Foote skulle ge stabilitet i egen zon, men sen blir frågan om han kommer att passa in i SHL-rytmen — och då vänder hela resonemanget. Plötsligt handlar det om kemi, ledarskap och nerv. Det är ett allt-eller-inget-spel för Färjestad och för Wallin. Punkt.