Jag säger det rakt ut: det här är en comeback jag tror på. Filip Hållander var 26 när en blodpropp och fynd i lungan fick honom att frukta slutet på karriären. Han mötte inte bara en skada. Han mötte något som kan döda.
Från botten till isen
Han är tillbaka, känns som hemma. Det är så enkelt och så fel grammatiskt men det funkar högt.
Återhämtningen var både fysisk och mental. Träning, vila, röntgen, fler samtal. Han hade spelat på hög nivå förut. Nu har han det där andra också. En sort envishet som känns som en gammal Volvo som hostar till och sen bara rullar vidare efter en lång vinter (min granne skulle säga samma, om han vore bättre på hockey än på bilmekanik).
Han vill till NHL. Det är världens tuffaste liga. Det är också marknaden där fålärt göra misstag. Hållander vet det. Läkarna vet det. Fansen vet det.
Om du frågar mig så visar hans väg tillbaka något viktigt: mental styrka kan väga lika tungt som muskler. Han är inte bara bra igen. Han är hungrig. Han har något som kanske gör skillnad i en kamp om en plats i NHL men frågan är hur lång tid det tar och vem som ger honom chansen och om laget är redo att vänta och om han själv vågar