Jag säger det rakt: det här ser slarvigt ut.
Svenska Ishockeyförbundets licensnämnder har fastställt elitlicenserna inför säsongen 2026/27. Två klubbar i Hockeyettan skickas ner till division 2. Samtidigt delas flera dispenser ut. Tre dispenser ges i Hockeyallsvenskan. Beslutet publicerades klockan 14:37.
Vad det betyder
Elitlicenser bestämmer vilka som får spela i de övre serierna. I praktiken handlar det om ekonomi och tillstånd. För de två klubbarna som degraderas innebär det tuffare resor, mindre sponsorintresse och färre träningsminuter för juniorerna. För Hockeyallsvenskan-klubbarna som får dispenser innebär det andrum.
Jag förstår att nämnder behöver göra undantag. Men att samtidigt sänka två andra lag känns som dålig timing.
Det här rör inte bara sport. Ett nedflyttat lag kan tappa spelare, publik och kommunalt stöd. Ett dispenserat lag kan få behålla planen framför publik trots svag ekonomi.
Tre dispenser i Hockeyallsvenskan är en siffra att snappa upp. Tre. Det förändrar konkurrensen i serien mer än ett enstaka undantag gör.
Hur motiverades besluten? Nämnderna har sitt material. De fattade beslutet. Men motiven som lämnats ut ger fler frågor än svar.
Det blir värre när man läser kommunikationerna från nämnden för att där står villkor och tidsgränser och en rad detaljer som får en att undra varför samma standard inte räckte för alla klubbar med ungefär samma brister och ungefär samma balansräkningar, och det är där som känslan av orättvisa kommer in, att regler utan tydliga gränser blir godtycke i praktiken.
Det här testet av licensreglerna kommer skapa precedens. Klubbar kommer räkna på vem som kan söka dispens och vem som inte kan. De två som åker ner kommer ha svårare att ställa krav.
Jag vet inte allt. Jag vet bara att beslutet landade som en ojämn dom och att jag inte gillar domslutet. Jag sa det i början. Jag säger det igen.