Jag hade väntat mig panik när jag hörde siffran. 53 missade grundseriematcher på tre säsonger är mer än en hel säsong borta.
Men Jesper Ollas säger något annat. – Jag känner inte den oron här och nu, säger han till Hockeynews. Det är ett kort svar. Det är också ett viktigt svar.
Vad betyder det i praktiken?
Kelleher har varit en av Hockeyallsvenskans främsta slutspelsspelare de senaste åren. Han har gjort poäng när det gällt som mest i kvalserier och i slutspelsmatcher. Skador har stört kontinuiteten. 53 förlorade grundseriematcher talar för sig själva.
Jag började med att anta att Leksand måste vara oroliga. Men Ollas rätar på linjen. Han signalerar långsiktighet. Han signalerar att klubben värderar Kellehers effekt i viktiga matcher högre än rädslan för nya bakslag.
Det är klokt. Det är också risktagande. Ett konkret exempel: om Kelleher bara spelar halva grundserien förväntar sig klubben samma slutspelskraft. Jag tror inte det sker utan plan.
Jag tror han blir bra igen.
Ollas lugn säger något om hur Leksand tänker. De kan läsa medicinska rapporter. De kan prata med tränare och naprapater. De gör det inte offentligt. De väljer att stå bakom spelaren. Det är ett val. Ett tydligt val.
Samtidigt måste klubben leverera resultat i tabellen. Att satsa på en skadedrabbad profil är inte en neutral handling. Det påverkar truppbygget och iskostnader. Det påverkar förväntningarna i omklädningsrummet.
Jag säger det rakt: jag är inte överraskad av Ollas svar. Jag hade väntat mig panik. Jag ser heller ingen panik nu.
Men lugn i ord är inte samma sak som trygghet på isen. Jag väntar på att någon visar det.