Jag säger det rakt upp: laget kände sig genast svagare när Lodin inte var med. Ganska säker känsla, utan siffror eller bevis. Okej men, det är bara min läsning. Han är en av de spelare som får allt att funka när pressen sitter där och nu stod han vid sidan av.
Hur det hände — och vad han själv säger
Matchen i helgen, säsongens sista, spelades utan honom. Lodin stod inte på isen. Istället kom han till intervjun hoppande på kryckor. Han såg ut som någon som haft en illa utförd dag i omklädningsrummet. Jag såg det med egna ögon, jag hörde det i hans röst.
Han sa: "Jag kunde inte spela på grund av skadan, men jag fokuserar på återhämtning." Kort, klart, rätt ton. Asså, det är snyggt sagt men också lite oroande när du ser honom hoppa runt på kryckor. Jag började tänka på nästa säsong direkt. Sen bytte jag spår och tänkte på hur laget löser det utan honom; det finns spelare som kan ta ansvar, men fråga är om de orkar hela vägen.
Skador i hockey är vardag. Vi vet det. Men det här kom i fel läge. Sista matchen kan avgöra tabeller och momentum. Okej men, det behöver inte betyda att allt rasade — kanske hade de ändå förlorat, kanske hade de vunnit. Jag har ingen magisk spåkula. Men när en viktig spelare åker ut så syns det. Punkt.
Jag tänker också på hur laget sköter återhämtningen. Ett ögonblick: Lodin ser ut som en kille som kämpar för att bli hel. Andra tanken: medicinska teamet måste få ordning på det här snabbt, annars blir det tungt i höst. Jag säger det igen: jag tror hans frånvaro påverkade chanserna. Men, ja, jag kan ha fel.
Så där, jag sa det i början och nu säger jag det igen. Det här lämnar en eftersmak. Inte slutgiltigt, bara oroligt.