1 guld på hemmaplan och flera medaljer på en tisdag — det är inte illa. Paradressyrlaget plockade det där guldet på NBECH i Strömsholm och lämnade banan med mer än bara en rosett. Grejen med Strömsholm är att platsen andas ridsport; här tränas nästa generation, och det märktes i formen hos ekipagen.
Men det var inte bara prydliga steg och poäng. Det fanns nerv också. De gjorde det stabilt, ibland nästan överraskande lugnt, och det ser nästan ut som en Volvo 240 i ösregn: tålig, trygg och lite vackert tråkig. Det säger en del om djupet i svensk paradressyr — de är en kraft att räkna med, åtminstone på hemmaplan, även om man får lägga till att hemmaficering alltid hjälper lite.
Det är helt otroligt att se hur mycket det betyder för ryttarna att tävla på Strömsholm... och ja, det känns som början på något större, även om det är tidigt att ropa all-in!