Jag stod vid banan när en av förbundets tjänstemän sa det rakt ut. De söker en landslagsledare för Working Equitation. Jag såg hur viljan fanns. Viljan fanns i varje rygg, i tränarnas små anteckningar, i ryttarnas blickar (min egen optimism får jag ta ansvar för; jag är lätt att övertala).
Det här är inte bara ett jobb. Det är en satsning. Rollen ska utveckla svensk Working Equitation på högsta nivå. Det handlar om teknik på dressyrdelen, tempo i terrängen och tajming i hinderbanan. Den som söks ska vara engagerad och kunnig. Punkt.
Här kommer det snabba kravet, kort och konkret:
- Engagemang
- Kunskap i Working Equitation
- Erfarenhet av landslagsarbete
En landslagsledare leder laget. En landslagsledare formar träningarna. Men det handlar också om kontakter, om planering och om att överse resor och ekonomi — och det är trist men sant. Jag tror att en rätt person kan göra skillnad. Om du frågar mig så kan rekryteringen bli avgörande för att Sverige tar flera kliv framåt internationellt.
Frågan kvarstår: vem nappar, och vem vågar göra det här till mer än papper och vision?