Armand Duplantis säger vem som är sämsta förloraren och vem som är största skämtaren. Det var rakt. Han log inte mycket när han sa det.
"Vem är den sämsta förloraren? Vem är största skämtaren? Armand Duplantis svarar."
Han pekade inte med namn i början. Sen gjorde han det. Det landade i en kort anekdot om fem röstmeddelanden som skickades efter en tävling. Fem. Det säger mer än en lång analys.
På riktigt, hur funkar det i gänget?
De är tajta. De bråkar. De skrattar. Jag gillar den där blandningen. Den håller nivån.
- Sämsta förloraren: blir tyst, skickar fem arga röstmeddelanden.
- Största skämtaren: startar stafett med felstavade namn i resultaten.
- Duplantis: observerar mest, trakasserar minst.
Jag vet att du väntar på dramatik. Det finns lite. Men mer intressant är hur en dålig förlorare och en ständigt skämtande person håller gruppen alert snarare än sönder. Jag säger det utan att göra en affär av det, men jag tycker att de där fem meddelandena säger mer om gruppdynamik än alla träningsprogram tillsammans.
Det är en ovanligt personlig vrå av elitidrott. Han gav oss den. Vad gör vi med den vetskapen nu?
