Jag såg honom stå och knyta skorna innan 100 meter. Små händer. Bestämd blick. Han är sist. Sist i rankingen. Det såg lugnt ut. För lugnt, kanske. Jag tror han vinner.
Emil Uhlin är 26 år. Han är rankad 25 av 25 deltagare inför helgens tiokamp. Rankingen bygger på tidigare prestationer och statistik. Den säger var folk förväntar sig att han ska hamna. Emil bryr sig inte. "Jag är inte nervös," säger 26-åringen till SVT Sport. Punkt. Ingen platt PR-svar. Ingen floskel. Bara kort och rakta svar.
Underdogs och möjligheter
Jag tycker om underdogs. (Min redaktör säger att jag är partisk, och hon har rätt.) Underdogs har gjort precis det här förut. En dålig löpning i 100 meter kan följas av en fantastisk stavhopp. En svag dag i längd kan vändas med spjutkast. Ta 100 meter och spjutkast som två exempel. I tiokampen kommer allt räknas. En enda gren kan vända ett helt lopp.
Rankingen är kall statistik. Tiokamp är svett, skador, teknik och vilja. Den kombinationen ger chanser till skräll. Emil vet det. Han ser sin roll som fördel. När alla andra räknar på poäng och snitt, kan han gå in och köra fri, helt utan press. Det är en strategi. Och visst, jag är partiskt. Jag gillade att tippa fel tidigare i år. Det lär jag göra igen.
SVT Sport pratade med honom. De skrev om det som vanligt, sakligt. Emil gjorde det enkelt. Ingen nerv. Ingen ursäkt. Bara viljan att göra sitt bästa i tio grenar. Om han hoppar över hinder av nervositet? Nej. Han verkar inte ha den typen av problem.
Så ja. Han är sist. Han är lugn. Han har 26 år och tio grenar framför sig. Om du frågar mig: räkna inte bort honom. Och om han inte vinner, så får jag väl bjuda redaktören på kaffe för att ha fel igen. (Det blir på hennes nota.)
