Han är tillbaka. Jonathan Pudas står på bänken när pucken släpps i kvällens första finalmatch (jag såg honom knyta skridskorna klockan 18:12 i spelartunneln, konstigt nog minns jag alltid exakta tider). Det är inte bara symbolik. Det kan vara skillnaden mellan titel och förlust.
Hur det blev så här
Skellefteå AIK har byggt säsongen runt stabilitet och tofflar som inte låtsas vara något annat än just tofflor. Pudas har varit lagkapten hela vägen. Han har vaktat rader, pratat i pauser och skickat upp folk i rätt läge. När skadan kom var det en nervös timme för laget. Nu rapporterar SVT Sport att han är spelklar och själv säger han: "Kommer bli en härlig matchserie, två bra lag, två bästa lagen i serien".
Vad hans återkomst betyder
Kaptenen på is förändrar hur laget spelar. Han tar ansvar i powerplay. Han tar ansvar i defensiva situationer. Han talar högt i båset (han har en röst som hörs över tekniska timeout-rapporter, tro mig). Om du frågar mig: hans återkomst kan avgöra serien till Skellefteås fördel. Min magkänsla säger: han avgör serien. (Jag har ingen bevisning för det, så ta det som just en magkänsla.)
Kvällens match och vad jag väntar mig
Det blir kvällstid, intensivt och mer taktiskt än publikens jubel kanske först låter. Motståndarna är det andra topplaget. De kan slå Skellefteå även utan Pudas. Men med honom på is blir besluten snabbare. Spelarnas blickar söker honom när allt blir trångt. Jag vet att låta partisk. Jag är partisk. (Min redaktör säger att jag ska vara neutral. Jag skrev ändå det här.)
Vi får se om 18:12-rytmen håller hela vägen. Jag kommer sitta kvar ända till slutet och rycka i armen om det blir nervöst. Det blir det nog.
