3 poäng borta mot IFK Göteborg betyder mer än siffrorna på slutställningen.
Jag såg matchen och tänker att AIK spelade bättre än på länge. Det var mer tempo, bättre passningsspel och mindre panik i uppspelen.
Eskil Edh syntes överallt. Han vann dueller, höll i bollen när laget behövde andas och skapade ytor med enkla, raka löpningar.
Som en urmakare i ett gammalt tåg höll han ihop maskineriet när allt annat skakade, och det är inte en jämförelse jag brukar göra men den satt där och brände i huvudet under andra halvlek.
Det här betyder något.
Om du frågar mig så är det här inte en engångsgrej. AIK ser ut att hitta formen. Bortavinster i Allsvenskan är svåra att ta, och när man lyckas borta mot ett lag som IFK Göteborg så väger det extra tungt i tabellen och i självförtroendet.
Jag hejar på underdog-känslan här. Men vad vet jag, jag tippade dem för nedflyttning i augusti.
