När slutsignalen ljöd stod de kvar och tittade på tavlan länge — spelarna i grönvita tröjor, några skratt, några som höll andan. 8–1 blinkade mot himlen ovanför tele2arena (okej, jag vet att det var lördag och jag överdriver lite, men bilden sitter kvar).
Andersson gjorde två mål och Karlsson nickade in en hörna. Örgryte såg trötta ut, historien kändes mer som en dålig dag än en chock, men resultatet var absurt stort för svensk fotboll.
Trots det var tränaren inte nöjd. Han sa att passningsspelet var segt, att omställningarna saknade fart och att disciplinen brast. Kort och kallt. Jag blir orolig.
- Dag: lördag
- Resultat: 8–1
- Motståndare: Örgryte IS
Här på MassaSport har vi sett tränare som ler efter sådana kvällar. Denna gång höll Hammarbys tränare tillbaka leendet och drog istället en lång lista på förbättringar — vilket säger mer om kravnivån i klubben än vad målen gör. Kanske är det sunt. Kanske är det oroande. Varför räcker inte 8–1?
