Asså, vem hade trott det? Sirius från Uppsala högst upp i Allsvenskan. Vi här på MassaSport har skrattat, höjt ögonbrynen och skickat länkar till varandra. Bollsvenskan.se konstaterade det först klart och enkelt: Sirius leder serien. Det känns nästan som ett skämt, om det inte vore för att det är på riktigt.
Varför känns det så oväntat?
Allsvenskan har länge varit en kärna av Stockholm, Göteborg och Malmö. Pengar, publik, historia. Sirius har kämpat för att ens hålla sig kvar. Uppsala är akademiskt, kultursamt, inte direkt fotbollsstort. Men här är de. I toppen. Med en spelidé som funkar, med spelare som springer och en tränare som verkar veta vad han håller på med. Det är en frisk fläkt, och ja, det kan skaka om de större lagen lite — om än kanske lite naivt sagt, för fotboll glömmer sällan gamla vanor snabbt.
Vi har sett småklubbar klättra förr. Det blir ofta snack om hjärta, vilja och smal budget. Men verkligheten är alltid mer komplicerad, ekonomi spelar roll, infrastrukturen spelar roll, och att hålla formen över en hel säsong kräver mer än en bra start, vilket gör att den här toppen känns både lovande och skräckinjagande för motståndarna.
Okej men låt oss vara konkreta: Sirius leder. Uppsala lägger press på de gamla makterna. Spelarna får självförtroende. Fansen i staden börjar tro. Det sprider sig i en liga där rutiner och resurser har styrt länge men där en välordnad plan och hårt jobb kan tränga igenom, särskilt under ett år där flera favoriter har haft ryckiga höstar, skador och taktiska frågetecken, och där små misstag hos de stora kan utnyttjas av ett lag som inte har något att förlora och därför spelar obehindrat och ibland till och med vackert vilket är lite av ett problem för de som är vana att bestämma
Vi kommer följa det här. Vi kommer skratta om vi hade fel och hylla om det håller. Men först ska vi njuta av att Uppsala, av alla ställen, fått hela Allsvenskan att stanna upp och titta åt deras håll igen, precis som jag sa i öppningen, och det känns
