Jag tror att det blir klart snart. Jag säger det rakt upp och ner: både spelaren och klubben vill samma sak. Det finns en vilja där, en vilja som känns igen när man suttit i förhandlingar förr och sett kroppsspråket i ett omklädningsrum. Jag vet, jag spelade i Division 2 i tre säsonger — man läser sånt.
Grejen med utgående kontrakt är att de alltid kan skapa nerv. Men det händer ofta också att det ordnar sig. Här är fallet enkelt: kontraktet går ut. Både parter är positiva. Inga datum. Inga villkor offentliga. Men klubben har gjort liknande förr och valt att förlänga spelare i samma sits.
Snart.
Varför jag tror på en snabb lösning
För det första, när båda sidor är positiva så sparar man tid. Parterna pratar. De mäter inte varandra med misstänksam blick. De sitter ner, växlar ord. För det andra, historiken talar. Klubben har tidigare sagt ja till lösningar under liknande förutsättningar. Det är ingen garanti men det är en tydlig vana.
Jag trodde i vintras att det skulle gå åt ett håll — men nu, efter samtal och träning, går det åt ett annat, och det andra känns bättre. Dialogen i sådana samtal är faktiskt allt. När tonen är rätt så faller ofta detaljerna på plats. Och det finns inga läckor om krav som skulle stoppa saken.
Det finns förstås luckor. Vi har inga kontraktsvillkor. Vi har inga datum. Vi har bara intresse från båda håll. Men intresse betyder mycket i fotboll. Positiv inställning minskar spilltid och ökar chansen att det blir klart innan sommaren drar igång.
Det kommer nog snart, det gör det.
Om du frågar mig så visar detta något annat också: stabilitet. Stabilitet i klubbens sätt att hantera personer. Stabilitet i spelarens vilja att stanna. Det kan låta enkelt men det betyder mer än många tror... och jag väntar med popcorn i handen, för det här kan bli riktigt gott!
