Jag säger det rakt: det här var en väckarklocka för svensk damgolf. Endast två av sju svenska spelare klarade kvalgränsen i KPMG Women’s PGA Championship på Hazeltine National Golf Club den 2 april. Två klarade. Två klarade och fem gjorde det inte.
Jag blir förbannad.
Hazeltine är hård, banan tar inga ursäkter, och Maja Stark delar elva (ja, elva) medan Anna Nordqvist ligger delad 55:e — det visar på hur tunt det kan vara mellan att ligga med i jakten och att ramla ur när fältet är så tajt och alla slag räknas och vinden snör åt och banan straffar det minsta misstag, något som svensk golf måste ta på allvar om vi ska vara fler än två i nästa major.
Herrarnas halva fält
På TPC River, i Travelers Championship samma dag, stod Alex Norén delad 34:e plats efter halva tävlingen och Ludvig Åberg delad 49:e plats. Det är okej. Det är bra. Men det är inte vad alla hoppades på.
Det är uppenbart att svensk golf lever på bra individuella insatser ibland (tack och lov, säger jag, jag har väl inte helt fel här), men när bara två av sju klarar kvalgränsen blir det klart att konkurrensen på de största arenorna är brutal, brutal — det är
