Jag tror det redan innan första tee. Landeryd har inte bara spelarna. De har en plan. (Ja, jag vet att det låter som en PR-rubrik. Jag har inte tid för PR idag.)
Min magkänsla säger: de vinner.
Lag‑SM avgörs 14–18 juli i Linköping. Damerna spelar på Vreta Kloster. Herrarna spelar på Landeryd Golfklubbs Vesterby Links, vilket är onödigt snyggt för motståndarna med dålig självbild.
Varför Meja ändrar ekvationen
Meja Örtengren i ett klubblag är inte bara en spelare i startfältet. Hon tvingar andra klubbar att tänka om. Hon är en punkt i motståndarnas strategi som de inte kan ignorera. Jag har sett lag göra konstiga uppställningar bara för att de blir rädda att hon tar poäng när det gäller som mest.
Landeryd var redan regerande svenska mästare. De vet hur man bär en titel. De vet hur man noggrant sätter ihop ett lag som klarar press. Att lägga till Meja känns som att komplettera en redan solid maskin med en extra växel, och om du frågar mig så blir den där extra växeln skillnaden mellan att vara bra och att vara näst bäst.
Jag går så långt att jag tror andra klubbar får hitta nya tricks. Det kan handla om att byta spelordning, om att satsa på nervstarka puttar eller om att låta någon spela upp sig i sista stund — allt det där kan hjälpa, men det kräver att flera bitar faller perfekt på plats samtidigt, vilket sällan händer i verkliga tävlingar då vinden vänder och hela planen blir skrot.
Och ja: klubbhuset på Landeryd har exakt 84 trappsteg upp till verandan där man kan spana över banan (jag räknade, för jag är svag för detaljer). Det är också där laget verkar ha sin lugna självsäkerhet. Någon måste stoppa dem. Jag ser ingen tydlig stoppknapp.
