Fyra svenskor på startlistan och en 26-åring som slutade fyra i fjol — det räcker som fakta för att man ska sitta upp. Linn Grant vet vad El Camaleón kräver.
"Jag minns banan som ganska tuff från tee, smal och ofta vindig. Det är en utmaning hela vägen," säger hon. Grejen med den formuleringen är att den ligger kvar i kroppen när du ser fairwaysen.
Jag såg Linnea Ström skärpa till sig förra veckan. Jag såg också Frida Kinhult slå långa, raka järn. Men El Camaleón är annorlunda. Jag tänker ofta att det är som att spela schack på en rulltrappa — alla drag måste vara rätt och du har inte mycket marginal.
Jag spelade själv i Division 2 i tre säsonger, så jag uppskattar när banor kräver precision. Linns erfarenhet här och fjolårsprestationen säger för mig att hon hör till de mest intressanta svenska namnen i startfältet, inte bara för att hon kan slå långt utan för att hon vet när hon ska hålla igen och placera bollen, och det är helt otroligt viktigt på en bana som den här där ett enda dåligt utslag kan ta bort hela hållet från dig...
