Det är lätt att säga att lugn vinner tävlingar. Men på en bana i Los Angeles i dag var det Maja Starks vilja att trycka på från tee som gav utdelning. Hon gick runt på 67, fem under par, och ligger delad 14:e. Fyra slag bakom Chizzy Iwai. Jag tror hon gillar att skapa problem för sig själv (men mest för de som står i spelriktningen).
Drivern gjorde jobbet
Hon öppnade aggressivt. Hittade fairways. Låg i rätt position. Det kändes väldigt öppet från tee, så jag kände att jag verkligen kunde gå för det med drivern. – Maja Stark
Kändes som allt stämde från tee. Hon slog upp bollen där hon ville. Tog få onödiga risker. Samtidigt var det tydligt att offensiven inte bara handlade om längd. Hon valde hål och linjer. Det är skillnad mellan att slå långt och att spela smartt offensivt. Maja gjorde båda.
Resultatet syns i scorekortet. 67 är 67 oavsett hur du räknar. Men i ett startfält på LPGA-touren säger det något om formen. Hon är 26 och börjar bli van vid att stå i såna här positioner (ja, jag vet, jag citerar ålder, det är inte alltid nödvändigt men för den som undrar).
Fyra slag upp till ledaren Chizzy Iwai låter mycket. Det är det. Men i golf händer saker. En birdie‑svit. En dålig runda från täten. Vinden ändrar sig. Hennes spel från tee ger möjligheter att sikta mot flaggor. Det kan också straffa sig. Det är därför det är så roligt att titta.
Förresten, hon är 26, och det såg ut som hon njöt. Lite som om hon sa till banan: jag testar dig. Publiken märkte det. Kommentatorerna märkte det. Jag blev lite för exalterad och tappade min penna (inte sant, men vill du att jag ska låta proffsig?).
Att spela offensivt i en LPGA-tävling kan bli avgörande. Hon har positionerna, hon har slagen och hon har tempot. Om det håller? Det återstår att se. Men jag gillar vad jag såg, och jag kommer fortsätta titta, för vem vill missa när en spelare bestämmer sig för att gå för
