USGA har vridit ner svårighetsknappen. De har gjort banan betydligt snällare för att slippa upprepa samma kaos som 2018. Jag säger det rakt ut: det var nödvändigt. Direkt: det känns bättre.
Varför valde USGA att lätta upp?
Shinnecock Hills är gammal, vacker och svår. Men 2018 blev greenerna nästan ospelbara. Folk klagade. Spelare klagade. Publiken klagade. USGA lyssnade. Asså, de valde att inte kriga om varje centimeter den här gången.
– Vi låter Shinnecock vara Shinnecock, och det är bra nog. Om det inte varit det så hade vi inte varit…
- Lättare greener och mer spelbar yta
- Mindre extrema pin-positioner
- Banans natur får styra, inte en vilja att göra allt svårare
Jag tycker det här gör U.S. Open bättre. Snällare. Snällare än det vi såg 2018. Okej men, det betyder inte att allt blir busenkelt. Shinnecock har fortfarande doglegs och vind som kan straffa dig hårt.
Det låter kanske som en svaghet för ett mästerskap. Men om du frågar mig så visar det att USGA vill ha spelare och publik kvar i matchen, och jag tror att det ger bättre golf och bättre tv — vilket i sin tur gör själva tävlingen spännande på ett annat sätt än 2018, för nu blir det skicklighet och strategi istället för ren bestraffning av banförhållanden.
Är det tråkigt för traditionalisterna? Kanske. Men vilket U.S. Open vill vi se — ett där folk knappt kan rulla på greenerna, eller ett där spelarna faktiskt kan spela för birdie?
