Jag står bakom tee på Shinnecock Hills. Vind, sand och en ruff som ser ut att fortsätta för alltid. Slutsats först — USGA vill att en totalscore runt par eller något slag över ska vinna. De bygger banan för det.
Hur vet jag det? Först, de lät ruffen växa så den stryker över fairwaykanten. Det straffar marginalen. Shinnecock är konkret — missa fairway och du möts av högt gräs, bunkrar och vind som tar bollen längre än du tänkt. Jag kan ha fel, men jag såg fler spelare slå 26 bolltoucher i ruffen — vilket låter vilt tills man inser att hälften kom i skräptid.
- Tjock ruff nära fairway
- Smala landningsytor
- Snabba, svåra greener
Det är en strategi. USGA vill ha en tävling där precision och tålamod premieras över rå kraft. Det betyder låga birdie-frekvenser. Det betyder att par ofta räcker. Men — det är inte bara blyghet. Ibland krävs ett perfekt utslag för att vinna. Eller rättare sagt, ibland krävs båda.
Vem gynnas av det här upplägget — långslående riskspelare eller metodiska precisionister?
