Jag gillar att någon under 18 vågar fatta ett beslut som faktiskt är hans eget - det är sällsynt nog för att noteras. Viggo Björck, Djurgårdens unga forward, väljer att stå över U18-VM. Jag kan ha fel, men det här luktar självrespekt mer än rädsla.
Vad som hänt
Intervjun med Hockeynews är tydlig. Det här var inte förbundet. Inte klubben. Det var Viggo. Han har pratat med Djurgården - han har haft dialog - men ingen har pressat honom att stanna hemma. Samtidigt snurrar NHL-draften runt honom; snacken finns där. Reaktionerna har varit blandade. En del gnäller över att han missar en plattform. Andra säger att han svek ett lag. Själv tänker jag att pressen vi kastar på 17-åringar är värre än en turnering.
Han kommenterade också U18-duon som lämnade - "Alltså, det är helt sjukt" - och det säger mer än vad många analytiker försöker dra ur x antal boxplays eller skottprocent; det säger något om hur spelarna ser på vägen framåt och om att de prioriterar sina egna utvecklingsspår, sina kroppar och sina framtida kontrakt, och det är en trend jag tror vi kommer att få se mer av för den som orkar bry sig om vad unga spelare faktiskt väljer istället för vad vi tycker de borde välja.
Jag tror inte detta handlar om att bojkotta mästerskap. Det handlar om timing, om kontroll och om att säga nej när allt annat säger ja och det är en sorts självständighet som gör mig nyfiken - och lite
