Maja Forsberg tycker att det är vansinnigt smart. Att flytta SM i rullskidor rakt in i Karlstads stadskärna gör sporten svår att ignorera. Det är inte en träningsrunda längre. Det är en show. (Din redaktör kallade det hennes signum. Hon svarade med en kopp kaffe.)
Publik på centimetern
SM avgörs 27–28 juni. Start och mål ligger på Stora torget. Banan slingrar genom gatorna. Åkarna passerar kaféer, butiksfönster och folk som kommit för att se. Det blir två dagar där allt händer nära. Publiken kan stå så nära att man nästan kan...
Rullskidåkning är sommarens svar på längdskidåkning. Det är träning. Det är tävling. Och det är ofta tyst. Inte nu. Att ha en citybana betyder jubel i varje kurva. Det betyder att tekniska misstag blir synliga. Det betyder att svepande spurtar blir publika. Hon ser det nästan som ett lopp där adrenalinet hörs lika högt som däcken mot asfalt.
Karlstad har hållit rullskidtävlingar förr. De kan det här. De vet hur man stänger av gator och hur man styr ett lopp genom en stad utan att allt blir kaos. Men en citybana kräver mer än logistik. Den kräver publik. Och publik kräver spektakel. Det är en välsignelse för sporten. Det är också lite skrämmande.
Det kommer bli magiskt.
Det är svårt att beskriva exakt hur annorlunda det blir när Sveriges främsta åkare åker förbi i en tempo- eller masstart mitt i ett stadstorg. Det är som att se schackspelare på speed. Man anar taktik. Man ser puls. Man hinner tänka "nu händer det" och sedan är de borta.
Ingen tror att det här ensam ska förändra hela intresset för rullskidor. Men samla eliten mitt i en stad och något händer. Folk stannar till. Barn pekar. Någon tar en bild som sprids vidare. Ljudet av rullskidor mot asfalt blandat med hejarop alltså.
Maja slutar inte känna sig stolt över idén. Hon misstänker att om någon varit tveksam så kommer de stå med öppna ögon på Stora torget den 27–28 juni. Och om hon har fel (vilket händer, hon tippade fel i augusti) så får hon köpa en ny cykel.
