Årsmötet i SALK-hallen den 25 mars visade tydligt att Stockholms Tennisförbunds årsmöte är mer än protokoll; det är en samlingsplats där klubbar peppar varandra, där nätverk byggs och där en middag kan ge fler idéer än en hel rapport (det är inte bara jag som säger det, men jag säger det gärna).
En kväll med rekorduppslutning
Rekordmånga klubbar var på plats. Så jäkla många klubbar. Delegater, styrelse, pristagare och inbjudna satt till bords före mötet, och middagen drog ut på tiden när samtalen tog fart, och det fanns allt från högljudd juniorentusiasm till äldre klubbrepresentanter som talade om fasta träningstider och samarbeten över stadsdelar vilket kändes konkret och lite imponerande.
Priserna som betyder något
Prisutdelningen är ingen parentes. Fair Play Rebecca fick sitt pris och hon reste sig röd om kinderna när applåderna kom, och det gör skillnad när insatser uppmärksammas i en full hall. SALK-hallen fungerar som nav för mötet; det är enkelt att förstå varför Stockholms Tennisförbund väljer den platsen år efter år.
Maja Forsberg noterar att kvällen kändes mer motiverande än byråkratisk, vilket är bra, och det lämnar en sorts varm eftersmak — långt ifrån ett vanligt årsmötesmöte men ändå helt i linje med traditionen.
