Jag stod vid tv:n och kände publiken i Boston i bröstet ändå. Solen låg på hopprakan, klockan tickade och John Korir kom in som om han ägde gatorna. Han klev över mållinjen på 2.01.50. Jag vet inte om jag någonsin sett nåt så kallt och exakt.
Asså, det här är inte bara en seger. Det är en markering. Två år i rad. Ett nytt banrekord. Han bara, ja han bara.
Det är som om Korir är en gammal Volvo 240 på öppna landsvägen: tung, pålitlig och svår att stoppa. Jonas Eriksson kom i mål på behörigt avstånd och applåderna räckte åt honom också, men bilden kvar är Korir som går undan.
- Banrekord: 2.01.50
- Andra raka vinsten i Boston
- Jonas Eriksson långt efter
Jag säger det rakt ut, jag tror det cementerar hans plats bland de största i modern maraton. Om du frågar mig så känns det som början på en era. Men hur länge kan han hålla det här tempo
