Timrås backsida är just nu en av SHL:s svagaste. Det är enkelt. Det syns i varje byte och i varje boxplay.
Först försvinner Alfons Freij till Nordamerika. Han var en av få stabila punkter bakåt. Sen kryper skadorna fram. Plötsligt står klubben med fyra unga backar och en 37‑årig veteran som sista riktiga erfarenhet.
Hur gick det så här?
Vi backar bandet: Freij tackar för sig och flyttar över Atlanten. Skador slumpade bort mer rutinerad bredd. Ungdomarna tog plats tidigare än planerat. Det ser inte bra ut.
Det håller inte.
Här på MassaSport, vi har sett lag falla när backsförsvaret blir tunt. Det händer snabbt. Och det gör ont.
- Alfons Freij lämnar för Nordamerika
- Fyra unga backar i truppen
- En 37‑årig veteran kvar
- Skadeproblematik som naggar bort alternativ
Problemet är praktiskt. Ungdomarna behöver isminuter. Motståndet i SHL straffar misstag direkt. Veteranen kan inte bära allt (okej, ingen kan det; inte ens jag i en pubmatch).
Och förresten, Freij var viktigare än många trodde.
Vad gör Timrå nu för att stoppa blödningen och ordna stabilitet bakåt?
