Liten Vasaloppsseger, guld i junior- och U23-VM, pallplatser i världscupen, sjukdomar och den starka önskan om en OS-medalj. Paolo Romanò fick en pratstund med den svenska skidåkaren Emma Ribom innan säsongen börjar.

Under förra säsongen gick allting bra under sommar- och höstträningen för den svenska längdskidåkaren Emma Ribom, hon hade förberett allting på ett perfekt sätt för att vara på topp redan i början av vintersäsongen. Då kunde hon kämpa så mycket hon kunde för att övervinna de tuffa interna ”trekroner”-uttagningarna och få möjlighet att flyga till Kina för att kunna tävla i sitt första OS. Detta var den dröm hon haft sedan hon var ett barn, när hon satte på sig skidorna för första gången i den lilla men idylliska svenska staden Kalix. Att få tävla i det största vintersportevenemanget och få en medalj runt halsen var en dröm som hon hade arbetat för så länge.

En bra försäsong
Under sommaren 2021 hade Emma deltagit i alla tre tävlingar som ingår i det största svenska rullskidsommarevenemanget, Trollhättan Action Week: sprint, 15 km intervallstart och 48 km masstart. Under den helgen i slutet av augusti vann Ribom alla tre tävlingarna och visade ett självförtroende och en kondition som redan var nära den optimala, vilket var en god förebild för vad hon skulle kunna visa under den kommande vintern. I den svenska staden Västergötland hade den blonda längdskidåkaren tillåtit sig själv att besegra rivaler med ett ädlare förflutet och skidåkare som skulle ha kämpat med henne för att få en biljett till Kina. Som ett bevis på sin fullständighet och mångsidighet som hon redan visat i glimtar under tidigare säsonger hade hon i sprinten lämnat bakom sig Dahlquist och Lampic, på 15 km bland annat Andersson och Kalla och på 48 km Korsgren och Sömskar som i åratal tillhört eliten i Visma Ski Classic-kretsen.

Men med denna redan nästan perfekta form och allt lönsamt arbete som gjorts under sommarens förberedelser var det riktigt tufft för Emma när hon fick den i början av november och som tvingade henne att skjuta upp sin säsongsdebut till den andra världscupstegen i Lillehammer. Veckan efter, även om hon fortfarande inte var i bästa form, tävlade hon och Ribom kunde avsluta sprinten på fjärde plats.
Fortfarande i sprinten, veckan därpå i Davos, nådde hon finalen men slutade på sjätte plats. vid julhelgens vändning, ett nytt återfall på grund av säsongssjuka, påtvingar ett nytt stopp. Dessa två topp sex-resultat gör dock att hon får en plats i den svenska truppen som är uttagen till OS i Peking 2022. I drakens land fick den 24-åriga norrbottniska infödda, en fin sjätteplats i den fria tekniksprinten. I Kina deltog hon även i 10 km klassiskt och i 30 km masstart men utan att ge upphov till ett stort intryck.
Tillbaka i Europa för världscupens sista etapper får Ribom karriärens andra pallplats genom att sluta tvåa i sprinten i Lahtis. Med en form som var på uppgång igen, införde Covid 19 ett nytt stopp för Emma före Holmenkollen-veckan, vilket sedan påverkade hennes kondition och resultat under säsongens sista månad.

Säsongen 2021-22, som den skandinaviska tjejen, levde som en berg- och dalbana på grund av växlingen mellan tävlingar och sjukdomsstopp, men att hon fortfarande förblir positiv trots det kontinuerliga träningspausen som har bromsat hennes utveckling från november till säsongsslutet:

”Jag lärde mig mycket från förra säsongen eftersom i Lahtis. Trots att jag missade flera tävlingar kvalificerade jag mig till mitt första OS och kom på pallen i sprint. Så jag lärde mig att alltid se framåt och att inte stressa mig själv för mycket, för det finns väldigt lite man kan göra mot sjukdomar. Jag inser dock att trots alla dessa problem och trots att jag inte hade de bästa möjligheterna att genomföra de bästa förberedelserna, åkte jag snabbt under de lopp som jag kunde åka. När det gäller nästa säsong tror jag att vi har en bra plan med min tränare för att göra bättre förberedelser och jag hoppas att vi nästa säsong kommer att ha en chans att göra det vi verkligen vill göra innan säsongen börjar. Jag är verkligen spänd på att se mitt verkliga värde med de fullständiga förberedelser vi har i åtanke. ”

Fullständiga förberedelser och avbokning av sjukdagar är för närvarande hennes enda hinder för att kunna sträva efter den hypotetiska titeln ”utmärkelser för genombrottsatleter” för nästa säsong och för att från första till sista loppet i kalendern visa upp en potential som bara uttryckts i glimtar under de senaste säsongerna i hennes ännu unga karriär. I sitt hemland hoppar Emma till rubrikerna när hon bara är 15 år gammal och vinner det lilla Vasaloppet som är reserverat för skidåkare som fortfarande är i ungdomsåldern. på internationell nivå lyfts hennes namn fram för första gången under junior-VM i Rasnov 2016, där hon bidrar i första sträckan till att få guldmedalj till de svenska tjejerna i stafett. Som en demonstration av hennes fullständighet i både teknik och distans gör Kalixs infödda sin världscupdebut i mars 2019 i Holmenkollen-templet, där hon avslutar 26:e massstarten på 30 km med klassisk stil.

Under den följande säsongen tar hon ytterligare ett steg framåt genom att vinna guld i den fria tekniksprinten i U23-VM i Oberwiesenthal och lägger dessutom till två brons i de två andra distansloppen. Under sin tredje världscupsäsong når hon karriärens första pallplats i Valdifiemme sprint och avslutar sedan sitt första Tour de Ski på tjugoförsta plats.

Detta är de viktigaste framgångarna hittills för en flicka som började i den nordliga staden Kalix, som kan skryta med produktionen av Sveriges bästa kaviar, och som fick stöd av sin pappa Johan och sin mamma Kerstin, och som sedan i gymnasieåldern flyttade till det ännu nordligare Gällivare för att framgångsrikt gå på det lokala och prestigefyllda skidgymnasiet för att gå i fotspåren av landsmännen Charlotte Kalla, Marcus Hellner och Niklas Jonsson, som alla kan ta hem den individuella olympiska titeln.

Hur var det för dig att växa upp och bo i Kalix, en liten stad i svenska Norbotten? Är det en trevlig plats att utöva idrott och längdskidåkning på?

”Det har varit riktigt trevligt att växa upp och bo på denna lilla men charmiga plats med min härliga familj. Under min barndom spelade jag förutom skidåkning även fotboll och basket. Där älskade jag verkligen att vara aktiv och utöva olika sporter och att vara ute. Tillsammans med min familj hade vi mycket roligt när vi gjorde långa promenader i bergen och åkte skidor under vinterhalvåret. I Kalix finns det många möjligheter att utöva idrott i allmänhet, och det faktum att vi har långa vintrar med natursnö och spår från början av november till slutet av april underlättar naturligtvis för pojkar och flickor som väljer att utöva vintersport i allmänhet. Vi har tur med det. Så jag var ett riktigt lyckligt barn under mitt liv där.”

Vilka minnen har du från Ungdomvasan 2013 som du vann när du var 15 år?