Sveriges styrka i dressyr och voltige visar på en lovande framtid, men fälttävlan kräver nya satsningar. Det är rakt på sak. I Le Mans plockade Sverige två bronser — en i dressyr och en i voltige — och deltog med lag i flera discipliner (ja, ponnyerna var där också, på riktigt).
Bronser och ponnyframtid
De två bronserna känns viktiga. Ponnytävlingarna hölls i tre grenar och voltige för ungdomar ingick i mästerskapet, vilket betyder att nästa generation redan tävlar på stor scen. Det är inte bara medaljerna som räknas; ponnyframgångar är grundplåten för svensk ridsports framtid. (Din redaktör kallar det ditt "signum" att alltid tro på ponnyerna. Hon har delvis rätt.) Det känns rätt.
Hopplaget nära, fälttävlan föll
Hopplaget var millimeter från en medalj. De gjorde det jobbiga jobbet på banan — eller förlåt, de gjorde allt rätt på papperet men så blev det en rivning och plötsligt var marginalen borta. Fälttävlan däremot hade det tufft. Ingen svensk ryttare tog sig upp på prispallen i den kanske tuffaste grenen av dem alla. Det kräver mer än vilja; det kräver resurser, planering och mod att förändra struktur - och då...
Satsa eller försvinn.
