Ett UCI Road World Championships så långt från Europas cykelcentrum var aldrig troligt att det skulle bli en vanlig tävling, men det visar sig att det är mer än det avlägsna läget, tidszonen och de omvända säsongerna som kommer att göra den här upplagan i Wollongong, Australien till en ovanlig tävling.
Det är en kamp om regnbågströjor där stigande resekostnader och en nedflyttningsstrid i WorldTour som gör att handelslag får ta över de nationella trupperna, vilket gör att en del av dem blir utelämnade från tävlingen innan den ens har börjat.
Men de stora namnen står i kö, så det kommer troligen att snabbt hamna i bakgrunden när tävlingen drar igång den 18-25 september. Annemiek van Vleuten, Filippo Ganna, Wout van Aert, Elisa Longo Borghini, Marianne Vos, förhoppningsvis den tvåfaldige regerande världsmästaren Julian Alaphilippe och Tadej Pogačar kommer att slåss på en vägbana med många stigningar och en teknisk tidskörning som är full av kurvor.
Banan, som ligger söder om Sydney i New South Wales, med klättringar och kusten, ser ut att ge actionfyllda tävlingar under VM på landsväg för andra gången i Australien, där det första stoppet är i Geelong 2021.
Evenemanget i Wollongong markerar också återkomsten av internationell roadracing till en nation som har varit isolerad de senaste två åren efter att strikta gränsstängningar som infördes under COVID-19-pandemin hävdes först i början av året.
Den begränsade möjligheten att göra den långa resan för att rekognosera banan innebär att de flesta tävlande kommer att tävla på okänd mark, vid en tidpunkt då de, om de befann sig i Europa, troligen skulle sova och befinna sig bland de blommande blommorna på den tidiga våren på södra halvklotet, snarare än de vridande löven på hösten på norra halvklotet. De kommer också att tävla på en plats där cykelsporten är långt ifrån mainstream och där inte ens de inbitna fansen från hela landet har haft möjlighet att bevittna toppförare på australiensiska vägar på mer än två säsonger.
Naturligtvis kommer många av dessa åskådare att leta efter en hemmasegrare, så det kommer inte att saknas fokus på sådana som Grace Brown och Michael Matthews, för även om nationens idrottstendenser kanske lutar mer åt fotboll än åt cykling råder det ingen tvekan om att det finns en befolkning som vet hur man kastar sig in i ett stort idrottsevenemang, särskilt om Australien har en chans.
De elva mästerskapsloppen, som kommer att resultera i 13 titlar, förväntas följas av 300 miljoner människor runt om i världen. Tävlingarna kommer till största delen att starta och avslutas i och runt den kustnära staden Wollongong i New South Wales, cirka 80 km söder om centrala Sydney. Läget vid stranden borde vara en fördel för kamerorna och de stigningar som ligger en bit inåt landet kommer att ge gott om höjd under vägloppen, som till stor del kommer att utspela sig på en åskådarvänlig stadsbana.
Banor
Tidsprövningskurser
Tävlingarna vid väg-VM börjar med en nyhet söndagen den 18 september – elitdamernas och elitherrarnas individuella tidskörning körs samma dag, på samma bana och över samma distans. Dessutom kommer den första världsmästartiteln för U23-kvinnor någonsin att delas ut till den snabbaste cyklisten i den kategorin som lyckades bli uttagen till att tävla i den kombinerade elit- och U23-kvinnokategorin.
Sedan kommer U23-männens lopp mot klockan på två varv och 28,8 km att utspelas måndagen den 19 september. Juniorkvinnornas lopp på 14,1 km på tisdagsmorgonen (AEST) och juniorherrarnas tävling på 28,8 km på eftermiddagen. Den blandade stafetten kommer att ge en 28,2 km lång final för tävlingarna mot klockan, med ett varv på 14,1 km för de tre männen från varje lag och ett för de tre kvinnorna.
Tidskörningsrundan som börjar och slutar i Wollongong varierar mellan de olika kategorierna, även om den ger en välbekant kärna, både på sträckan för tävlingarna mot klockan och på vägloppsstadrundan. Den börjar vid stranden och går förbi Wollongong Botanic Gardens, vidare till Mount Ousley Rd, där cyklisterna kommer att möta en liten stigning, men den hoppar över den mer utmanande rutten uppför Ramah Avenue till Mount Pleasant som kommer att tas i vägloppet. Ryttarna går tillbaka mot kusten och på en bana som går i linje med den gemensamma cykelbanan Blue Mile.
Banan är kraftigt genomsyrad av kurvor, cirka 30 per varv för elitloppen, vilket ger en möjlighet för dem som gillar tekniska sträckor. Det finns dock en snabbare sektor längs Cliff Road, förbi fyren vid Flagstaff Hill strax före mållinjen mittemot Wollongong Beach på Marine Drive.
Kretsen för elitloppen, 34,2 km över två varv, varierar något jämfört med de andra loppen och sträcker sig längre norrut mot Towradgi och förlänger kuststräckan in på linjen.
Se avsnittet om kartor av vår Världsmästerskap på väg hemsida för fullständig information om banan.
Banor för road race
Stadsrundan som startar och avslutas i Wollongong är kärnan i alla landsvägstävlingar, även om det för elitmännen och elit/U23-kvinnorna finns en start längre norrut i den lilla byn Helensburgh, liksom Mount Keira-slingan.
Vägloppen börjar fredagen den 23 september och inleds med herrarnas juniorkategori som tar åtta varv på stadsrundan och sedan är det tio för U23-männen på eftermiddagen. På lördagen är det fyra varv på Wollongong-baserade banan för damjuniorerna, innan elit- och U23-kvinnorna startar från Helensburgh. Den sista tävlingsdagen är det herrarnas elitlopp som avslutar tävlingen.
Terrängen i den här delen av Australien öppnade upp ett stort antal olika banalternativ för tävlingsledaren Scott Sunderland att välja mellan när han återvände till sina hemtrakter för cirka 30 år sedan för att skapa rutter värda en kamp om regnbågströjan.
Det kan ha talats om att det var dags för en renodlad sprinterbana, och efterföljande förväntningar på att det skulle bli en relativt platt sträcka, men när detaljerna kom fram stod det klart att de enda sprintare som har en chans är de som är extremt tåliga på stigningarna. Det är 2433 höjdmeter i det 164,3 km långa elitloppet för kvinnor/U23 och 3945 höjdmeter i det 266,9 km långa elitloppet för män.
Elitloppen arbetar sig fram från Helensburgh, fortfarande i den neutrala zonen genom nedförsbacken till Stanwell Park, och går sedan ner längs kusten, via den spektakulära Sea Cliff-bron, mot Wollongong, där de går en slinga inåt landet till den 8,7 km långa klättringen av Mount Keira, med en genomsnittlig lutning på 5 %, men en maximal lutning på 15 % runt halva sträckan. Klättringen når sin kulmen efter bara 42 km av tävlingsdagen, så även om den kan börja slitageprocessen, är den för långt från slutet för att tippa över till klättringsspecialisternas fördel.
Det är en bana som troligen spelar puncheurerna i händerna, eftersom när den enda slingan på Mount Keira-kretsen är avslutad går loppet genom Wollongong igen och vidare till den kurviga stadsrundan med sina upprepningar av den korta skarpa uppförsbacken på Mount Pleasant – 1,1 km på 7,7 % och högst 14 % – som en trolig utgångspunkt för attacker genom de sex slingorna för kvinnorna och 12 för männen. Men eftersom toppen ligger cirka 8 km från mållinjen kommer alla soloanfallare att få fullt upp med att hålla tillbaka sina förföljare ända fram till strandkantens löpning mot mållinjen.
De sista 4 km av banan är mindre kurviga än resten, vilket ger utbrytarna mindre möjligheter att hålla sig utom synhåll. Fyren på Flagstaff Point kommer att vara en välkommen syn för eventuella angripare om de lyckas hålla tillbaka anfallet, eftersom det sedan bara finns ytterligare ett hörn med mindre än 500 meter kvar och en sista sprint mot mållinjen på Marine Drive. Om det är en grupp, om än troligen en liten grupp, som tävlar om en sprint är det vid den punkten som cyklisterna hoppas att de är väl positionerade för att komma ut ur hjulet på antingen en vän eller fiende så att de kan ta en regnbågsseger.
Contenders
Tidshopp utmanare
Årets första tävling kommer att innebära att inte bara en, utan två regnbågströjor kommer att tas i anspråk, med både en elit- och en U23-titel för kvinnor i den kombinerade tävlingen. Nederländarna kommer att gå in som favoriter i båda, mellan den europeiska U23-mästarinnan Shirin van Anrooij och, i elitklassen, den försvarande mästarinnan Ellen van Dijk tillsammans med den tvåfaldiga titelhållaren Annemiek van Vleuten.
Även utan att alla deltagare är bekräftade står det klart att det kommer att finnas en gedigen konkurrens för Van Anrooij, särskilt i form av EM-tvåan Vittoria Guazzini (Italien). Det fanns en viss förväntan på att Sarah Gigante skulle kunna ställa upp i kategorin, vilket gav ett verkligt hopp om en hemmaseger, men under ett år då det inte fanns någon extra ryttarkvot för den nya kategorin fanns hon inte med på laglistan, vilket gör att värdnationen står utan några U23-kvinnor som kan tävla om de första världsmästerskapen för kategorin någonsin.
I elitkonkurrensen för damer är det svårt att se bort från hotet från förra årets tvåa i disciplinen vid både OS och VM, Marlen Reusser (Schweiz), som också slog Van Dijk för att ta hem segern vid EM förra månaden. Sedan har vi Grace Brown (Australien), som helt klart har fokuserat på den sällsynta chansen att delta i världsmästerskapen på hemmaplan och som kommer att njuta av sin lokala fördel på den kurviga, tekniska tidskörningsbanan, som hon utan tvekan har varit ute på marken för att inspektera på någon av sina resor hem under året.
Filippo Ganna (Italien) kommer naturligtvis att vara en viktig ryttare att hålla ögonen på bland elitmännen, som den tvåfaldige titelförsvararen alltid är när han ställer upp i ett lopp mot klockan, men han kommer inte att vara den enda ryttaren i italiensk tröja att hålla utkik efter, eftersom den tekniska banan troligen kommer att passa vinnaren av sista etappen i årets Giro d’Italia Matteo Sobrero. Wout van Aert (Belgien) är en ryttare som vanligtvis också skulle hamna nära toppen av favoritlistan på en bana som denna, men ryttaren som slutade tvåa i disciplinen i Flandern förra året har valt bort tidskörningen för att fokusera på landsvägsloppet, vilket gör att Belgiens chanser ligger hos Vuelta a España-vinnaren Remco Evenepoel.
Tadej Pogačar (Slovenien), som kan räkna sitt sämsta tidskörningsresultat den här säsongen som en fjärdeplats, bekräftade sin starka ledning i form med seger i GP de Montréal. Den schweiziska duon Stefan Bissegger och Stefan Küng levererade också en påminnelse om att de inte bör förbises vid EM förra månaden, när de tog första och andra plats före Ganna.
Ethan Hayter är under normala omständigheter ett bra alternativ för Storbritannien men är lite av en okänd med tanke på hans COVID-19-uttag från Vuelta a España. Luke Plapp kommer att bära Australiens förhoppningar, där 20-åringen tar över den plats som Rohan Dennis lämnade efter att ha kommit tvåa i U23-VM:s tidskörning förra året.
Utmanare till road race
I lördagens kombinerade elit- och U23-väglopp för damer är ett lag som ser ut att satsa allt på U23-titeln Storbritannien, med fyra av deras sex ryttare i den kategorin och fyra kraftfulla ryttare – Elynor Backstedt, Pfeiffer Georgi, Anna Shackley och Alice Towers. Nya Zeelands Niamh Fisher-Black kommer dock att vara angelägen om att stå i vägen för dem. SD Worx-ryttaren, som slutade på en imponerande femte plats i Giro d’Italia Donne, är helt klart den starkaste nationen att spela för båda titlarna.
I elitkategorin kommer alla ögon att riktas mot det kraftfulla nederländska laget – som som vanligt är fullspäckat med alternativ – och även mot de försvarande italienarna. Banan kan sluta med att vara lite för klättringstung för Flanderns vinnare Elisa Balsamo, beroende på hur loppet utvecklas, men om hon hänger med i en utvald gruppsprint har hon visat att hon har den snabba avslutningsformen för tillfället, då hon tog segern i den avslutande etappsprinten i Ceratizit Challenge by La Vuelta. Men om det ser ut som att en attack kommer att råda kommer italienarna troligen att ha sina pengar på Paris-Roubaix-vinnaren Elisa Longo Borghini.
Som vi redan har nämnt är det nederländska lagets alternativ som vanligt många och avundsvärt. Giro d’Italia Donne, Tour de France Femmes och Ceratizit Challenge by La Vuelta-vinnaren Annemiek van Vleuten och Tour de France Femmes-kvinnaren Demi Vollering är alltid aggressiva på klättringarna och beredda att slå till tidigt, medan den suveräna cyklisten Marianne Vos, som tillbringat en stor del av sin karriär i regnbågar, troligen kommer att njuta av den tekniska karaktären hos stadskretsen och kommer att vara den bästa cyklisten om det blir en utvald sprint.
Tour of Scandinavia-vinnaren Cecilie Uttrup Ludwig (Danmark) kommer garanterat att rida aggressivt, och anfall kommer troligen också att vara det som gäller för Australiens Grace Brown, med den klättringsdugliga sprintern Alex Manly som det mer sannolika alternativet för att tävla om en snabb avslutning för hemmanationen.
Kristen Faulkner (USA) har tagit sin tävling till en helt ny nivå den här säsongen och kommer säkert att dra nytta av en av de många startpunkterna på banan, medan sådana som Kasia Niewiadoma (Polen) och Ashleigh Moolman-Pasio (Sydafrika) också kommer att vilja göra det mesta av klättringarna. Liane Lippert (Tyskland) har den allsidiga förmåga som krävs för att lyckas på den krävande banan. Det franska laget kommer också att spela en stark roll med kombinationen av den totala vinnaren av Vuelta a Burgos, Juliette Labous, och Évita Muzic, som råkade komma tvåa i samma lopp, med båda också bland de tio bästa i Tour de France Femmes.
I herrarnas elitlopp är Wout van Aert (Belgien), föga förvånande med tanke på hans resultat, det namn som verkar ligga på allas tunga. En teknisk bana som passar hans allroundförmåga och en uppvisning i form sedan han återvände till tävlingen efter Tour de France gör honom till ett självklart val, och kanske finns det också lite eld kvar efter att förra årets världscuptävling på hemmaplan inte blev som planerat.
Han är dock inte det enda alternativet för Belgien, med Remco Evenepoel som inte lämnar något tvivel om att hans form motiverar en dubbel ledarposition efter att han vann sitt ledande lopp, som var ingen mindre än Vuelta a España.
Tadej Pogačar har precis flyttat upp sig på favoritlistan också, genom att slå Van Aert i sprinten i GP de Montréal, som har en bana som har en likhet med den som kommer att tas upp i Australien.
Van Aerts ständiga rival Mathieu van der Poel har å andra sidan inte haft den bästa körningen de senaste månaderna, men kan ändå räkna Flandernrundan bland sina segrar den här säsongen. Men om något skulle kunna vända den sena säsongen för den holländske cyklisten så är det regnbågsbanden.
Peter Sagan (Slovakien) är en ryttare som i bättre lägen ser ut att passa för den här banan, men två DNF i Kanada var inte ett lovande tecken. Historien är dock annorlunda för den ryttare som han slog för att ta sin första av tre världsmästartitlar 2015. Michael Matthews (Australien) kom tvåa i GP de Quebec, plus att han har rekordet på hemmaplan, då han vann U23-titeln 2010 i Geelong, vilket är den senaste gången väg-VM var i Australien.
Sedan har vi Gent Wevelgem och Giro d’Italias etappvinnare Biniam Girmay (Eritrea), som kom trea bakom Matthews i Quebec men som mådde dåligt i Montreal, vilket skapar en viss osäkerhet, men förhoppningsvis är de två veckorna fram till landsvägsloppet tillräckligt långa för att han ska kunna återhämta sig. Det finns också ett frågetecken kring Julian Alaphilippe (Frankrike) efter att den tvåfaldige titelförsvararen fick axeln ur led på 11:e etappen av Vuelta a España. Enligt uppgift kommer han att ställa sig på startlinjen ändå, men om han gör det, kommer han då att vara där med den form som gör att en tredje titel i rad är en möjlighet?
Tidtabell
Söndag 18 september
Kvinnor/U23 individuell tidtagning
Start/mål i Wollongong, 34,2 km. 9:35-12:30 (AEST)
Individuell tidtagning för män
Start/mål i Wollongong, 34,2 km. 13:40-17:00 (AEST)
Måndag 19 september
Män U23 Elite individuell tidtagning
Start/mål i Wollongong, 28,8 km, 13:20-17:00
Tisdag 20 september
Individuell tidsträning för kvinnor junior
Wollongong start/mål, 14,1 km, 09:30-11:05
Män Junior individuell tidtagning
Wollongong start/mål, 28,8 km, 13:20-17:00
Onsdag 21 september
Tidshopp för laget blandad stafett
Start/mål i Wollongong, 28,2 km, 14:20-17:05
Fredag 23 september
Herr Junior Road Race
Start/mål i Wollongong, 135,6 km (2016 höjdmeter), 8:15-11:35
Män U23 Road Race
Start/mål i Wollongong, 169,8 km (2520 höjdmeter), 13:00-17:10
Lördag 24 september
Junior Road Race för kvinnor
Start/mål i Wollongong, 67,2 km (1008 höjdmeter), 8:00-9:50
Kvinnor/U23 Elite Road Race
Helensburgh start/ Wollongong mål, 164,3 km (2433 höjdmeter), 12:25-17:00
Söndag 25 september
Män Elit Road Race
Helensburgh start/ Wollongong mål, 266,9 km (3945 höjdmeter), 10:15-16:50
