Inför 2022 UCI världsmästerskap på landsvägCyclingnews gör en djupdykning i de viktigaste lagen för elittävlingarna på landsväg. Här sätter vi Nederländerna under lupp.
Historia
De holländska damerna har haft oöverträffade framgångar under de senaste åren och har tagit sex regnbågströjor under det senaste decenniet samt fem silvermedaljer. Denna uppgång kom efter en femårig minitorkan som innebar att Marianne Vos tog fem andraplatser.
Sedan dess har Vos vunnit två gånger, tillsammans med Anna van der Breggens dubbla seger, samt titlar från Chantal van den Broek-Blaak och Annemiek van Vleuten. På det hela taget är Nederländerna lätt det mest framgångsrika landet i kvinnornas vägloppshistoria, med 13 guld och 17 silver.
Det är dock en annan historia för männen, med ingen regnbågströja sedan Joop Zoetemelks titel 1985. Innan dess bidrog namn som Jan Raas, Hennie Kuiper och Jan Janssen till de sju segrar som männen har tagit.
Sedan Zoetemelks triumf har det bara blivit tre pallplatser, och bara en under de senaste två decennierna – Dylan van Baarles silver förra året.
Uppställning
Kvinnor elit
- Annemiek van Vleuten (Movistar)
- Marianne Vos (Jumbo-Visma)
- Demi Vollering (SD Worx)
- Floortje Mackaij (Team DSM)
- Ellen van Dijk (Trek-Segafredo)
- Riejanne Markus (Jumbo-Visma)
- Shirin van Anrooij (Trek-Segafredo)
Män elit
- Mathieu van der Poel (Alpecin-Deceuninck)
- Dylan van Baarle (Ineos Grenadiers)
- Bauke Mollema (Trek-Segafredo)
- Daan Hoole (Trek-Segafredo)
- Pascal Eenkhoorn (Jumbo-Visma)
- Wout Poels (Bahrain Victorious)
- Jan Maas (BikeExchange-Jayco)
- Taco van der Hoorn (Intermarché-Wanty-Gobert)
Viktiga ryttare
Kvinnor
I ett staplat lag, 2019 års världsmästare Annemiek van Vleuten är den självklara referenspunkten. 39-åringen har haft ännu en dominerande säsong och vunnit Omloop Het Nieuwsblad och Liège-Bastogne-Liège innan hon fortsatte med att göra trippeln och vinna Giro d’Italia Donne, Tour de France Femmes och Ceratizit Challenge by La Vuelta.
Hon är inte det mest sannolika namnet att vinna från en gruppsprint, men om hon lyckas komma undan på Mount Pleasant kommer resten av pelotonen troligen inte att se henne igen förrän i mål.
Marianne Vos är trefaldig världsmästare i landsvägslöpning, men har inte vunnit titeln på nio år och har de senaste åren tagit den berömda raden av andraplatser. Vid 35 års ålder är hon en annan veteran och har åtta segrar i bagaget under 2022, inklusive två etapper vardera i Giro och Touren.
Hon är utan tvekan den bästa sprintern i pelotonen – tillsammans med sin nederländska kollega Lorena Wiebes, som inte tävlar – och kommer att vara svår att slå om hon tar sig till mål i ledningsgruppen.
Demi Vollering är det tredje ledarskapsalternativet för kvinnorna, och 25-åringen är inställd på att ta över manteln i toppen av den nederländska cykelsporten under de kommande åren när megastjärnorna går i pension. Hon har samlat på sig pallplatser under hela säsongen och kunde ha vunnit fler segrar – bland annat i Liège och Touren – om Van Vleuten inte hade varit med och tagit dem.
Som det är nu är De Brabantse Pijl och Itzulia Women hennes stora segrar under säsongen, och hon har visat att hon har mer än tillräckligt för att konkurrera om ära i Wollongong.
Världsmästare och nederländsk mästare i tidskörning Ellen van Dijk kommer också att vara en viktig ryttare, även om hennes chanser att vinna är mer begränsade på grund av den tuffa, kuperade banan. Räkna med att se henne driva ett hårt tempo i framkant av pelotonen någon gång under det 164 km långa loppet. Detsamma gäller Floortje Mackaij och Riejanne Markus, andra ryttare som kan vara bland de ledande på en mindre stark nation.
Män
Medan kvinnorna – återigen – har en mängd olika alternativ att använda sig av, har männen en tydligare hierarki med Mathieu van der Poel fast i toppen. 27-åringen har stora segrar den här säsongen i Dwars door Vlaanderen, Flanderns rundtur och Giro d’Italias öppningsmatch, men i Tour de France var hans form av okänd anledning helt borta.
Han är obesegrad i tre av fyra lopp sedan han gjorde sin återkomst i slutet av augusti, och vann två små lopp i Belgien samt GP de Wallonie. Huruvida han är helt i världssegrande form återstår dock att se.
Utöver Van der Poel kan laget förlita sig på flera stora namn, men ingen som skulle placeras i den absoluta toppskiktet av favoriter. Dylan van Baarle i den regerande silvermedaljören och Paris-Roubaix-mästaren, men på en kuperad bana med den branta slutklättringen av Monunt Pleasant bara 9 km från linjen är det svårt att föreställa sig honom i fronten om han inte redan hade smugit sig in i ett starkt utbrytningsförsök.
Sådana som Bauke Mollema och Wout Poels är också stora namn som har visat sitt värde i de kuperade klassikerna tidigare, med segrar i monumenten Il Lombardia och Liège-Bastogne-Liège på sin palmarès.
Men vid 34 och 35 års ålder och i slutet av en säsong där de inte har varit i strålande form, skulle det vara en överraskning att se dem i någon form av tävling.
Styrkor
Kvinnor
På damsidan är styrkan på djupet uppenbar, med tre potentiella tävlingsvinnare i truppen vilket ger dem fler alternativ än någon annan nation i tävlingen.
Van Vleuten och Vos räknas till de två främsta favoriterna i pelotonen och även om Vollering har talats mindre om har det nederländska laget flera alternativ att tävla med och kan använda sig av olika strategier under hela loppet.
Med så många toppryttare packade i laget kommer ledarna för andra nationer troligen att behöva arbeta tillsammans för att motverka Nederländernas kollektiva styrka, en svår uppgift på en kuperad bana där situationen kan förändras från kilometer till kilometer.
Män
Till skillnad från damerna kan männen fokusera på ett ledaralternativ, med Van der Poel som obestridd ledare och den enda cyklisten i truppen som är bland de främsta favoriterna i totalen. Det innebär att truppen kan gå till start med en tydlig strategi för de 267 km som väntar, med ryttare som Mollema, Poels, Van Baarle och Van der Hoorn som alla sannolikt kommer att vara inställda på sina taktiska roller från början.
Det betyder dock inte att medlemmarna i hans stödtrupp inte kommer att kunna ge sig ut i utbrytningen eller gå till attack senare, om de kan. I ett lopp där de flesta lag också har ett enskilt ledaralternativ kommer det inte att vara annorlunda för de holländska männen.
Svagheter
Kvinnor
Den enda verkliga svagheten hos de holländska kvinnorna är att de kanske är för starka, om något sådant är möjligt. Med tre möjliga vinnare i laget kommer andra nationer att se till att de gör jobbet under större delen av loppet, och att Van Vleuten, Vos, Vollering och Van Dijk går i spetsen för att jaga attacker om de missar några drag.
Vi har tidigare sett att laget inte alltid arbetar i perfekt harmoni när andra ser till dem, med OS-väglopp förra sommaren som främsta exempel på det, plus VM i mindre utsträckning. Det borde dock inte vara fallet igen nästa vecka, då kvinnorna förhoppningsvis har lärt sig av det förflutna. Utöver den potentiella disharmonin verkar det dock finnas väldigt få svagheter i laget.
Män
För herrarna beror allt på Van der Poel och hans form. Lagledaren har inte testat sig mot ett peloton på WorldTour-nivå sedan Tour de France, där han på ett mystiskt sätt var ur form.
Sedan dess är 1.Pro endagsloppet GP de Wallonie det största testet han har genomgått, och han vann handlöst i slutspurten före VM-favoriten Biniam Girmay (Eritrea). Han har även två andra segrar i sitt namn den senaste veckan, även om båda kom i tävlingar på nationell nivå i Belgien.
Om han är i toppform är allt bra, men om eventuella tvivel om hans nivå från Touren manifesterar sig igen under det som blir hans längsta lopp sedan april kan det snabbt gå åt helvete.
Slutsatser
Som alltid finns det fler tvivel om de nederländska männens möjligheter till framgång än om deras kvinnliga motsvarigheter. I slutet av veckan skulle det säkert vara en större chock om männen, snarare än kvinnorna, åkte hem med en regnbågströja – i motsats till tvärtom.
Att föreställa sig ett scenario där någon av Van Vleuten, Vos eller Vollering inte går hem med ytterligare en regnbågströja är svårare än alternativet, och ärligt talat skulle det vara en annan överraskning om de skulle gå utan.
Med den trupp som kvinnorna har till sitt förfogande borde allt annat än segern vara en besvikelse. På herrsidan känner man att ytterligare en medalj – oavsett färg – skulle vara en lyckad dag mot Van Aert, Alaphilippe och Pogačar.