Det fyra dagar långa Arctic Race of Norway drar igång på torsdag, årets nionde upplaga den första att undvika ett besök vid polcirkeln, vilket gör namnet något irrelevant.
Efter tre andraplatser för hemmaåkare i de fyra senaste upplagorna av loppet finns det hopp om att en norrman kan ta total ära efter Thor Hushovds triumf vid den inledande upplagan 2013.
Uno-X-talangen, mästare i fjolårets Tour de l’Avenir Tobias Halland Johannessen är kanske mannen mest trolig, 22-åringen har vunnit ungdomsklassen och slutade 10:a totalt på Critérium du Dauphiné redan i juni.
Andreas Leknessund (Team DSM) är en annan ungdomlig hemmatalang som slog igenom med en etappseger på Tour de Suisse tidigare i sommar. Israel-Premier Techs Carl Frederik Hagen kan inte heller räknas bort, trots att han ännu inte replikerade sin topp 10 vid Vuelta a España 2019.
Kristian Asvold återvänder med Human Powered Health, efter att ha levererat en femteplats för Team Coop senast. Cofidis-ryttaren Victor Lafay stod under tiden trea på den sista pallen 2021 och hoppas kunna gå två bättre i år.
Quinten Hermans, som rider ut sina sista månader med Intermarché-Wanty-Gobert innan en flytt till Alpecin-Deceuninck för 2023, kan vara en annan att titta på, liksom TotalEnergies veteran Víctor de la Parte.
För sprintarna är Tour de France-etappvinnaren Dylan Groenewegen (BikeExchange-Jayco) det utmärkta namnet när holländaren ser ut att bygga upp till sena säsongsmål, inklusive Bemer Cyclassics i Hamburg.
Han kommer att möta konkurrens från Amaury Capiot (Arkéa-Samsic), Edvald Boasson Hagen (TotalEnergies), Cees Bol (Team DSM), Kristian Sbaragli (Alpecin-Deceuninck) och Matteo Malucelli (China Glory), med fredagens etapp 2 sannolikt den enda spikade sprinten i loppet.
Andra stora namn som startar i Mo i Rana på torsdagen är Israel-Premier Techs Tour de France-etappvinnande par av Hugo Houle och Simon Clarke, där teamet letar efter resultat – och UCI-poäng. Utbrytarspecialisten Taco van der Hoorn (Intermarché-Wanty-Gobert) är en annan ryttare som ska njuta av norra Norges kullar.
På andra håll finns det fler unga talanger att hålla koll på – 21-årige Kévin Vauquelin (Arkéa-Samsic), 22-årige Kevin Colleoni (BikeExchange-Jayco) och 22-årige Henri Vandenabeele (Team DSM) bland dem.
Brittiska Continental-truppen Trinity Racing är också i Norge, med Jumbo-Visma-bundna Thomas Gloag och framtida BikeExchange-ryttare Rudy Porter och Blake Quick bland de begåvade sexmannavalen.
En ny rutt med en välbekant formel
Dessa ryttare, bland ett fält på 114, kommer att starta åtgärden med en 186,8 km ut-och-tillbaka-etapp i Mo i Rana, den lilla staden som är värd för loppet för första gången på etapp 1. Dagens rutt går till stor del längs E6-vägen söderut och tar åkarna två gånger upp på korgfjellet-toppen i första kategorin (9,1 km vid 5,8%) samt elsfjordtoppen i andra kategorin (1,7 km vid 6,5%).
Det finns dock inga klassificerade backar inom de sista 75 km av etappen, utan de största svårigheterna kommer istället via den kuperade målbanan i Mo i Rana. De tre 10,6 km långa banorna har en uppförsbacke på 600 meter på 4% – inte den svåraste finishen utan en där puncheurs kan skjuta sitt skott.
Etapp 2 ser pelotonsloppet 154,3 km från Mosjøen till Brønnøysund på vad som ser ut att vara den enda säkra sprintetappen i loppet. Tre andra kategoriklättringar längs vägen borde inte visa sig vara något verkligt hinder för sådana som Groenewegen och Bol, men som resten av etapperna kommer det sannolikt att köras i våta och regniga förhållanden.
Lördagens näst sista etappsiffror att vara GC-avgörande, med som det gör en toppfinish vid Skallstuggu-toppmötet ovanför Levanger. Den 177,7 km långa dagen har tre andra kategoriklättringar längs rutten, men dagen borde handla om finalen.
Det är inte den tuffaste avslutningsklättringen i världen, och vid 3,8 km med ett genomsnitt på 6,5% är det inte lika tufft som förra årets Målselv-topp. Det bör visa sig avgörande när det gäller slutdestinationen för den gula tröjan, även om luckorna förväntas vara täta.
– Det är inte de längsta stigningarna i år och fältet är ganska starkt, så jag tror att GC-fighten kommer att vara väldigt nära, sa Edvald Boasson Hagen vid lagpresentationen på onsdagen. ”Vi får se hur det utvecklar sig under dagarna.”
Lördagens sista etapp tar åkarna till loppets sydligaste punkt och staden Trondheim, den tredje största i Norge. Efter de senaste årens välbekanta format kommer loppet att avslutas med ett kuperat kretslopp, den här gången med fem varv på en 8,1 km lång bana i staden.
Varven kommer med 1,4 km, 7,7% stigning av Tyholt Tower-toppmötet som toppar drygt 6 km från mållinjen, en potentiell plats för alla som ligger nära toppen av den allmänna klassificeringen för att starta en sista dike-race-vinnande attack.
” Det kommer att bli ett intressant lopp eftersom jag tror att det kan vara lite oförutsägbart”, sa Simon Clarke. ”Kanske kan de dagar som inte nödvändigtvis är GC-dagen sluta blanda ihop saker och bli de avgörande dagarna.
”Även [stage 1] kan eventuellt avgöra GC om det blir lite dåligt väder och det blir ett tufft lopp. Jag tror att vi måste vara redo från kilometer ett i morgon, för de närmaste dagarna kan allt hända.
Den gula tröjan ”midnattssol” är återigen huvudpriset i loppet, tillsammans med en ny trofé samt 7 230 euro, en del av en total prispott på 69 540 euro. Den gröna poängtröjan har ersatts av ett mörkblått utseende, medan klättrartröjan (det finns 13 andra kategoriklättringar och tre första kategoriklättringar på rutten) har bytt från orange till en prydd av påfågelfjädrar.
Den bästa ryttaren under 25 år tar den vita tröjan, medan det också finns en femte tröja för att tilldela ”dagens lagkamrat”. Den vita tröjan, som har blå och röda armar, delas dock bara ut på pallen och kommer inte att ses i pelotonen på grund av UCI-regler.
